Har precis lagt mig i sängen och tänkte skriva lite på trettio dagar, så valde att skriva om det här.

Ikväll har jag varit lite halvdepp men samtidigt jätteglad, har snackat minnen med mina vänner via msn. Helt ärligt, ni är dom bästa som finns. Jag tar er verkligen för givet, förlåt för det. Jag skulle kunna offra allt i världen för er, ni gör mig alltid så sjukt glad och ja.. jag vet inte. När jag är ledsen så finns ni alltid där för mig, så har det alltid varit och jag har väl inte tänkt så mycket på det förrän ikväll. Men tack för att ni finns. Jag älskar er, och det kommer jag alltid göra vad som än händer!